Monthly Archive for July, 2009

En oväntad succé

Published on July 22, 2009 in Svenska Dagbladet.
Breaking Bad

Aaraon Paul spelar Jesse Pinkman som tillsammans med sin cancersjuke kemilärare Walther White, spelad av Bryan canstron, framställer metamfetamin. FOTO: BEN LEUNER/AMC

På söndag är det svensk premiär för säsong två av tv-serien Breaking bad. Den Emmy-belönade serien gör nattsvart humor av lung cancer och metamfetamin. Paralleller har dragits till tv-serien Weeds, men den svenske gästregissören Johan Renck håller inte med.

Att Breaking bad har blivit en mindre succé i USA var aningen oväntat. Ännu underligare är det att reklamfinansierade kabelkanalen AMC vågat satsa på en berättelse om en 50-årig kemilärare med obotlig lungcancer, hans cp-skadad tonårsson, gravida medelålders fru och den tvivelaktiga planen att lösa familjeekonomin genom att bli New Mexicos främste tillverkare av mördardrogen metamfetamin. Man undrar onekligen hur idén såldes in. Ändå fick säsong ett fler tittare än AMC:s största kritikerframgång Mad Men. Breaking bads skapare Vince Gilligan är dock inte förvånad och ser ett förändrat tv-klimat.

– Betalkanaler som HBO och Showtime har definitivt banat vägen för att vågade tv-serier som Breaking bad kan produceras för vanlig kabel-tv.

Gilligan tror att en del av seriens dragningskraft är dess utforskande av allas vår fascination inför tanken på att ställa sig utanför lagen – och vad som kan hända när en vanlig person går över den gränsen.

– Tillverkandet av metamfetamin får mig att tänka på uppfinnandet av atombomben. Vetenskapen är i sig själv neutral. Vi kan enbart bedöma de moraliska aspekterna av dess frukter i efterhand.

Jämförelser har gjorts mellan Breaking bad och tv-serien Weeds, som handlar om en marijuanalangande förortsmorsa i nöd. Svenske reklam- och musikvideoregissören Johan Renck, som har regisserat avsnitt fem av Breaking bads andra säsong, tycker dock att serien helt är sitt eget väsen.

– Det unika är att karaktärernas yttre och inre behandlas som två skilda delar. Sen finns där en känsla av att inte veta om man ska skratta eller vara rädd och orolig. Jag tror att detta ligger försvinnande nära det verkliga livet och därför fungerar så bra.

Renck fick närmast fria händer av Gilligan, rent estetiskt.

– Jag använde ett nästan voyeuristiskt kameraperspektiv, vilket lämpade sig väl för det underliggande mörker som finns hos flera av karaktärerna.

Som galghumoristisk dramaserie särskiljer sig Breaking bad genom att svärtan är så genomsyrande. Ibland är situationen för huvudkaraktärerna, cancersjuke kemiläraren Walter White och hans unge kumpan Jesse Pinkman, så hopplös att all humor kvävs. Ändå förblir det underhållande.

Inspelningen av Breaking bad har inneburit flera utmaningar för Bryan Cranston, som spelar Walter White. 2008 fick han lön för mödan i form av en Emmy. I år är han nominerad igen.

– Värst var nog att behöva gå ner sju kilo på tio dagar för att illustrera effekten av att få cellgifter, säger han.

– Jag visste att min karaktär skulle få sitt känsloliv dekonstruerat. Det är alltid intressant att som skådespelare visa upp mänskliga sidor som är mindre attraktiva. Man får hänga av sig egot vid dörren.

FAKTA
Har fått två Emmys. På grund av manusförfattarstrejken 07–08, består Breaking bads första säsong av sju avsnitt. Säsong två har 13 avsnitt.
Andra säsongen har svensk premiär den 26 juli kl. 22.05, i TV8.
2008 vann Breaking bad två Emmys. I år har serien fått fem nomineringar.

Hemsida: Breaking Bad

ERIK AUGUSTIN PALM

”Jag uppskattar jazzens frihet”

Published on July 18, 2009 in Svenska Dagbladet.
Erykah Badu

Erykah Badu. FOTO: FREDRIK PERSSSON/SCANPIX

Om man ska tro Erykah Badu har Stockholmspubliken något att se fram emot i morgon kväll. Enligt den excentriska souldivan har hon aldrig varit i bättre form. Spelningen i Köpenhamn häromkvällen beskriver hon som sitt livs bästa framträdande.

Erykah Badus tillvaro tycks styras av stundens ingivelse. Det blir tydligt då man utan framgång försöker nå henne genom ett nätverk av effektiva kontaktpersoner. När SvD till slut får tag på Badu, mer än ett dygn efter utsatt intervjutid, är hon nyanländ till Oslo efter konserten i Köpenhamn kvällen innan.

–Det var mitt livs bästa framträdande. Bandet var tajt. Allt gick perfekt.

Om publiken upplevde en liknande entusiasm (vilket flera rapporter tyder på), framstår med ens som mindre väsentligt. Detta är vad Badu själv tycker – i alla fall för stunden – och det blir det mest viktiga. Lika omtalad som hennes impulsivitet är hennes förmåga att övertyga sin omgivning. Uttalanden som hos andra skulle kunna låta luddiga får substans. Angående morgondagens konsert i Stockholm kommer hon snabbt in på den roll som jazz har spelat för henne:

–Jag har aldrig studerat jazz, men jag kommer ihåg jazzmusik från någonstans inom mig. Den strömmar ur mig på ett väldigt naturligt sätt. Framför allt uppskattar jag dess frihet.

Mycket riktigt har jazz varit en framträdande ingrediens i den bohemiska neo-soul som blivit Erykah Badus signum. Redan debuten Baduizm från 1997 var starkt jazzinfluerad, inte minst av gästspelet från legendariske kontrabasisten Ron Carter. Nästa år tar hon jazzinfluenserna ännu längre, då ett album under hennes alias Loretta Brown förväntas släppas. Hon intar där rollen av en jazz- och blueschanteuse från 1940-talet och smälter i och med det samman sin musik med sitt skådespelande. Innan dess väntar New Amerykah part two (The return of the Ankh), vars utgivningsdatum ännu är oklart. Tematiskt kommer albumet att skilja sig avsevärt från det föregående.

– Del ett är den analytiska sidan av New Amerykah och representerar den vänstra hjärnhalvan. Uppföljaren representerar den högra hjärnhalvan och blir därför den kreativa, emotionella sidan. Ankh är en hieroglyfisk symbol för liv och skivan utgör ett återvändande till att leva. Och när jag säger leva så menar jag verkligen det, inte bara tanken på det.

Genom alla Erykah Badus album går en röd tråd av täta musikhistoriska referenser, främst till det afroamerikanska musikarvet, men även till andra riktningar. Detta illustreras lysande i den briljanta videon till Honey, huvudsingeln från New Amerykah part one, där Erykah Badu imiterar en mängd klassiska skivomslag, från Diana Ross till Funkadelic, från The Beatles till Eric B & Rakim.

–Jag antar att jag liksom de flesta människor är dragen till musik från det förflutna. Generellt sett tror jag man får ett särskilt band till det man hörde mellan att man var 7 och 27. Under den 20-årsperioden sker många neurologiska förändringar som gör att musiken vi hör då nästan blir som en del av vårt DNA.

Michael Jacksons död har följaktligen påverkat henne mycket.

– Han var något mer än sin musik. Det är ju anmärkningsvärt att vi reagerar lika starkt på hans död överallt på jorden, när vi samtidigt är oense om så mycket annat. Av någon anledning har han fört oss alla samman. Det är först nu vi börjar inse vad hans konstnärskap faktiskt har inneburit.

Vad det gäller det förflutna så är det inte bara dess musik som Erykah Badu identifierar sig med. Hon har kallat sig för en analog flicka i en digital värld, men har på sistone uppgraderat sig rejält. Grunden till låtarna på New Amerykah- och Loretta Brown-skivorna spelade hon in på sin laptop. Dessutom annonserades födseln av hennes andra dotter Mars, i februari år, löpande på Twitter.

–Jag är gjord av tejp, alltså det som finns i ett kassettband. Men jag kan ändå navigera mig ganska väl i en digital tidsålder.

Balansen mellan moderskap och artistskap fungerar bra.

–Jag har ett team omkring mig som försäkrar sig om att jag får den tid jag behöver med mina barn. Och de reser med mig överallt, även om jag just nu bara har flickorna med mig. Hemma är där jag är och de vet inget annat.

Erykah Badu betraktar sig redan som havande igen, med sitt nästa album.

Erykah Badu

–Det största projektet under den kommande tiden blir att föda fram New Amerykah part two. Jag är fortfarande gravid med musikaliska möjligheter.

FAKTA
Erykah Badu. Föddes 1971 i Dallas, Texas. Har sonen Seven ihop med André 3000 från Outkast, dottern Puma med rapparen The Doc samt dottern Mars ihop med nuvarande pojkvännen, rapparen Jay Electronica. Debuterade 1997 med Baduizm. Har nominerats till 19 Grammys varav hon vunnit fyra.

ERIK AUGUSTIN PALM

Roy Andersson hyllas i New York

Published on July 13, 2009 in Svenska Dagbladet.
Roy Andersson

Roy Anderssons reklamfilm för ett danskt färgföretag. På utställningen kommer 33 minuter reklamfilm att visas. FOTO: STUDIO 24

De kommande månaderna riktar New York strålkastaren mot Roy Anderssons film­skapande. I slutet av juli har Guldbaggevinnaren Du Levande USA-premiär, som lämpligt förspel till ett stort retrospektiv på Museum of modern art i september.

Museum of modern art (Moma) i New York var det första museet i världen att erkänna film som egen konstform, när de 1935 öppnade en filmavdelning. Synen på regissörer som bildkonstnärer i första hand och berättare i andra, har varit central och präglar även urvalet för kuratorn Jytte Jensen, ansvarig för höstens Roy Andersson-retrospektiv från 10–18 september. Hon understryker dock att Moma har lagt stor vikt även vid tematiken i Anderssons filmer, inte minst arbetarklassperspektivet och angripandet av heliga kor.

–I en amerikansk kontext är det anmärkningsvärt att en konstnär av hans rang behandlar dessa ämnen på ett så allvarligt och provokativt sätt.

Jensen menar att en stor skillnad mellan Roy Andersson och många andra samhällskritiska regissörer, är värmen och den humanitära skärpan.

–Han kan vara otroligt vass, men det blir aldrig cyniskt. Det finns en empati och en djup förståelse för vad det innebär att vara människa, i alla hans verk. Samtidigt finns där ofta en ton av absurd humor. Detta bidrar till att göra hans filmskapande helt unikt.

Estetiken är dock det mest enastående draget, enligt Jensen.

–Roy Andersson är en innovatör av visuell förmedling, vare sig det gäller hans reklamfilmer eller hans långfilmer. Han vet hur man kommunicerar budskap och använder sig av en palett som är sofistikerad, men aldrig svårbegriplig.

Själv är Roy Andersson mycket smickrad över att tillägnas en utställning på Moma, ett museum han beundrat i många år och som inhyser verk av favoriter som de tyska expressionistiska målarna Otto Dix och Georg Grosz.

– Det känns fantastiskt hedrande att få vara i deras sällskap. Jag är enormt intresserad av konsthistoria och just figurativ målarkonst är en stor inspirationskälla för mig, säger han.

Retrospektiven på Moma är en del i utställningsserien Filmmaker in focus, där Roy Andersson är den förste svensk som uppmärksammas. Eftersom han tycker att dagens biografer mest prioriterar lätt underhållning välkomnar han införandet av mer seriös spelfilm på konstmuseer.

– Jag är jätteglad över det här initiativet och hoppas det kan smitta av sig.

Roy Andersson är just nu i förstadiet till arbetet med sin nästa film, som blir finalen i trilogin om det svenska samhällsbygget. Titeln blir En duva satt på en gren – och funderade på tillvaron, en hänvisning till en fördjupning av de föregående filmernas existentialism. För att underhålla sitt produktionsbolag Studio 24 fortsätter han göra prisbelönt reklamfilm. Denna del av Roy Anderssons filmskapande vill Jytte Jensen också belysa.

– Vi kommer att visa allt, inklusive Roys skolfilmer och kortfilmer. Dessutom visar vi flera av hans reklamfilmer, något jag är särskilt entusiastisk inför. September råkar vara officiell reklammånad i New York och det kommer att hållas flera reklamtillställningar. Det ska bli kul att lyfta fram Roys reklamfilmer som kontrast mot de typiskt amerikanska.

Varför då detta fokus på Roy Andersson just nu? Jytte Jensen ger New Yorks alla årsbästalistor som en delförklaring. Länge hade Du Levande inte någon färdig amerikansk distributör, varför många tunga trendsättare som bland annat Moma lyfte fram filmen som en av årets bästa utan distribution. Ett budskap som verkar ha gått fram klart och tydligt.

FAKTA
Filmmaker in focus: Roy Andersson, hålls på Museum of modern art i New York 10–18 september. Du Levande har amerikansk biopremiär i New York den 29 juli. Premiären och retrospektiven planerades oberoende av varandra. De filmer som visas på Moma är: Besöka sin son (skolfilm, 1967), Hämta en cykel (skolfilm, 1968), Lördagen den 5/10 (skolfilm, 1969), En kärlekshistoria (1970), Giliap (1975), Någonting har hänt (1987), Härlig är jorden (1991), Sånger från andra våningen (2000), Du Levande (2007) samt 33 minuter reklamfilm. Roy Andersson kommer själv att närvara på utställningen med bland annat frågestunder.

Utöver Roy Anderssons egna verk kommer också Bo Widerbergs klassiker Ådalen 31 att visas, där Roy Andersson var regiassistent, samt bakomfilmen Det är en dag imorgon också, som har världspremiär i New York. Filmen är gjord av de två Studio 24-medarbetarna Pehr Arte och Johan Carlsson och ger en närgången och insiktsfull bild av Roy Anderssons arbetsmetoder och det egna lilla universum som hans produktionsbolag utgör. Förutom utställningen på Moma är Roy Andersson aktuell med en reviderad upplaga av sin bok Vår tids rädsla för allvar. I våras släpptes dvd-boxen 5 x Roy Andersson, som samlar hans skolfilmer och kortfilmer.

ERIK AUGUSTIN PALM

Mardrömmar i svart och vitt

Published on July 5, 2009 in Svenska Dagbladet.
Fears of the dark

Charles Burns segment i den animerade skräckfilmsantologin Fears of the dark. FOTO: CHARLES BURNS/PRIMA LINEA PRODUCTIONS

Charles Burns serier är surrealistiska berättelser om pubertal ångest, kroppsmutationer och sexuella trauman. Med antologifilmen Fear(s) of the dark tar han sitt första steg in i animationens värld, ihop med nio andra av världens mest intressanta serietecknare och grafiker. Resultatet är ett collage av mardrömmar och grymma vuxensagor.

I Black hole, Charles Burns prisbelönta grafiska roman, får vi följa en grupp tonåringar i Seattles förorter i mitten av 70-talet. Under ett sommarlov blir de offer för en mystisk könssjukdom som enbart drabbar ungdomar och yttrar sig i form av synbara missbildningar på kroppen.

Burns bidrag till den animerade, franskproducerade skräckfilmsantologin Fear(s) of the dark bär på en näraliggande tematik, där en ungt pars sexuella romans slutar med intelligenta insekter som parasiterar på människor.

Segmentet fungerar som ett fönster in till Burns värld, där sexuell och pubertal ångest samt fysiska mutationer ständigt återkommer.

– Ungdomstiden är en av de mest turbulenta perioderna i livet och jag är intresserad av att gräva djupt i den fysiska och mentala förvandling som den innebär. Ett annat av mina genomgående teman är utforskandet av sexuella roller och stereotyper, men jag kan inte ange någon orsak till det utöver att jag själv aldrig har ”köpt” den roll som förväntats av mig, säger han.

Stämningen i Charles Burns serier har ofta jämförts med den hos filmskapare som David Cronenberg och David Lynch, något som får ännu större relevans när Burns nu äntrar filmens värld.

När SvD får tag på honom är han på en amerikansk promotionturné för Fear(s) of the dark. Samtidigt förvandlas Black hole till en icke-animerad Hollywoodfilm i regi av David Fincher (Seven, Fight Club).

Även om Black hole var Burns stora genombrott har han länge varit ett namn inom alternativa amerikanska serier. Hans kontrastrika och pedantiska teckningar blev först kända i Art Spiegelmans antologi Raw under 80-talets början.

I dag har Burns släppt fyra tjocka samlingsvolymer och gjort illustrationsjobb bland annat för prestigefyllda litteraturmagasinet The Believer och skivomslag som till Brick by brick av Iggy Pop. Innan Burns blev kontaktad av det franska produktionsbolaget bakom Fear(s) of the dark hade han inte haft någon direkt erfarenhet av att göra animerad film.

– Jag blev intresserad på grund av min beundran inför de andra som skulle medverka, samt för att produktionsbolaget var tydligt med att vi konstnärer skulle vara inblandade i alla aspekter av filmskapandet, säger han.

Fear(s) of the dark är uppbyggd i stycken, där konstnärernas olika tolkningar av temat rädsla varvas med varandra. Burns inslag har blivit det mest omtalade på filmfestivaler och i bloggosfären.

– Det finns en rik blandning av olika rädslor i filmen, men det är samtidigt intressant att se de många likheterna, ungefär som att vissa universella rädslor påverkar oss alla. Även om mitt segment behandlar starka fysiska transformationer handlar kärnan i de rädslor jag undersöker om det inre, säger han.

De senaste två åren har det skett en frammarsch av experimentella franska filmer med en svartvit serieestetik. Fear(s) of the dark är den senaste efter framtidsdystopin Renaissance och filmversionen av Marjane Satrapis grafiska roman Persepolis. Burns ser stora fördelar med en monokrom färgskala.

– Svartvitt är perfekt för ett utforskande av ”rädslor för mörkret”. Filmens vackra användande av den svarta duken liknar inget annat jag har sett. Även om jag för stunden arbetar på en serie i färg har jag alltid varit dragen till svartvit bildkonst.

Charles Burns

Charles Burns.

FAKTA
Charles Burns är en av USA:s mest framstående serietecknare, aktiv sedan slutet av 70-talet. Merparten av hans serier är publicerade av det amerikanska alternativserieförlaget Fantagraphics Books. Han har också publicerats i svenska seriemagasin som Pox och Galago. Hösten 2007 gav Schibstedförlagen ut en svensk version av Black Hole, som nu kommer i en nyupplaga på Kartago Förlag. Fear(s) of the dark hade amerikansk premiär den 24:e oktober. För tillfället finns ingen svensk distributör, men filmen går att beställa på dvd under sin franska titel Peur(s) du Noir på franska Amazon (www.amazon.fr). Filmens medverkande konstnärer utöver Charles Burns är Blutch, Marie Caillou, Pierre Di Sciullo, Lorenzo Mattotti, Richard McGuire, Romain Slocombe, Jerry Kramsky, Michel Pirus och Etienne Robial.

Hemsida: Fears of the dark

Charles Burns katalog hos serieförlaget Fantagraphics.

ERIK AUGUSTIN PALM